Förtroendepersonens dilemma

Anonymitet är ett krav för ett rapporteringssystem med låg tröskel, men det är inte alltid möjligt. Procedurer och rättsliga förfaranden kan leda till att förtroendepersonen tvingas avslöja uppgiftslämnarens identitet. Detta skadar inte bara uppgiftslämnarens rättigheter; det har också en ödesdiger påverkan på tillförlitligheten till det interna rapporteringssystemet. Till följd av detta riskeras att rapporter lämnas mer sällan.

Praktiska begränsningar höjer rapporteringströskeln. Det kan till exempel vara att systemet bara är öppet under arbetstid, att möten ofta måste vara avtalade och att kollegor blir informerade om det schemalagda mötet i sista stund.

Det finns flera sätt på vilka en organisation kan inrätta en procedur för rapportering av oegentligheter. För att en rapporteringsprocedur ska lyckas är det viktigt att rapporteringströskeln är så låg som möjligt. Allt motstånd kan trots allt förhindra att en viktig uppgift lämnas och att ledningen lämnas ovetande. Många organisationer har utsett en förtroendeperson som tar emot uppgifterna. Men att använda en förtroendeperson har flera nackdelar som gör att det inte kan ses som ett alternativ för rapportering med låg tröskel:

Begränsningarna inom vilka förtroendepersonen arbetar: En förtroendeperson är ofta deltidsanställd. Ofta tilldelas förtroendepersonrollen till en medarbetare som redan ansvarar för andra uppgifter. En uppgift kommer oftast oväntat och opassande. Dessutom kan inte förtroendepersonen förväntas ha kunskapen som krävs för att hantera rapporter om allt från sexuella trakasserier till avancerade bedrägerier på rätt sätt.

Ytterligare avoghet mot konfidentialitet: Förtroendepersonrollen är ofta tillfällig; positioner ändras ofta. Det innebär att personen som du lämnat en konfidentiell rapport till förra månaden kanske inte längre är i en position att hantera informationen på lämpligt sätt.

Förtroendepersoner står oftast ”för nära” uppgiftslämnaren: De arbetar för samma organisation, på samma avdelning och är inte tillräckligt fria från organisationen och ledningen.

Ibland, delvis på grund av det senare, faller valet på att anställa en förtroendeperson utanför organisationen. Även om det ökar avståndet mellan denne och uppgiftslämnaren kan det påverka rapporteringströskeln negativt. Därtill måste en extern förtroendeperson först kontakta personer inom organisationen eftersom de saknar djupgående kunskap om den.

Vi anser inte att en förtroendeperson är den bästa lösningen för eventuella uppgiftslämnare eller för organisationen. För att ta itu med de här nackdelarna har People Intouch utvecklat SpeakUp®-systemet. Denna interna hotline är 100 % anonym, tillgänglig 24/7 och ser till att uppgifter skickas till relevant person inom organisationen direkt, utan inblandning av andra.

Prata med våra experter

Vill du lära dig mer, diskutera idéer eller dela åsikter?

Kontakta oss

Share this page